Västerort Djursjukhus - Dag 13
Idag var jag på operation igen :)
Jag jobbade 7-16 och gick bredvid Anna och Kim.
Idag var det väldigt lugnt på operation. Det var bara 4 katt-OHE'er, en Katt-NK, ett åtgärdande av lipom och två tandstensåtgärdanden. Jag fick ta tandstenen ^^ Så nu har jag tagit tandsten på levande djur och inte bara tränat på att ta bort färg från tänderna på döda katter och rävar ;) Dessutom så blev det inget åtgärdande av lipom för den voffsingen fick en litet epilepsi-anfall/kollaps av någon anledning (kanske Plegicilet i Fahrs blandning som den fått som pre-med) och då ville vi inte göra något mer med den. Vi fick istället stabilisera den och lipomen var ju ingenting kritiskt utan det var mer kosmetisk/för att slippa framtida obehag,då de inte var så stora.
Dessutom så var en av katterna som vi kastrerade idag dräktig... Högdräktig! :( Den kunde praktiskt taget ha fött dem istället, så stora var fostren... Jäkla matte där också! Hon hade inte kastrerat sina missar så hon trodde även att det var katten i frågas bror som var pappan... Usch, jag tyckte synd om missen :( Somna högdräktig och vakna helt tom och kastrerad :'(
Jag tänkte även passa på att svara på en fråga som jag fått från Ellinor angående mitt inlägg med Perserna och jag tror antagligen att även detta går under samma kategori?
Det är svårt att bemöta folk som man tycker gör fel i fråga om liv och död. Perserägaren mötte jag aldrig då hon bara lämnade in katten i receptionen :(
Det är ett svårt ämne. Det finns så olika sätt att se på det och det är så olika från fall till fall. Kattungarna idag hade det säkert bättre som ofödda än som inavlade och oönskade katter hos en matte som inte riktigt verkar ta hand om sina nuvarande katter, medan jag tycker att Persern kunde omplacerats istället för att avlivas. Tyvärr så är det djurägarnas beslut och vi kan som typ neka att utföra saker vi tycker är fel, men det är oftast någon annan som gör det istället då. Jag tycker att det optimala ju vore om man tänkte efter före så sådat här slapp hända... Om matten idag hade kastrerat sina katter vid normal ålder och inte när den ena reda var dräktig och typ skulle födda så skulle vi slippa sådana här bekymmer. Om man höll mer koll på sina katter och värderade dem högre skulle detta inte hända. Fick jag bestämma så skulle det inte vara såhär, men nu bestämmer tyvärr inte jag.
Om man ska se det lite krasst så tror jag även att man blir van :( Hemskt att det ska bli så, men tyvärr är det nog sant... Jag tror även man får välja sina fighter. En tjej på jobbet försöker få ägarna att omplacera alla friska katter och hundar till katt-/hundstall istället för att avliva och det tycker jag man ska satsa på. Persern i lördags var frisk, men hade tandsten och tänder som eventuellt behövde dras. Detta är dyrt och täcks ej av försäkringen, vilket skulle göra det svårt att omplacera en sådan katt :(
Så om jag har ett tips på hur man tar sådana människor? Njae, inget praktiskt sådant eftersom jag inte behövt utstå det personligen än. Men jag skulle råda en att ta det lugnt, för är man hetsig/arg så kommer man inte så långt utan då slår ägaren nog bara orden ifrån sig istället. Om man istället ger dem ett alternativ, t.ex. omplacering, och motiverar så tror jag att det fungerar bättre. Detta är dock ett svårt ämne som sagt och man får nog välja sina duster, man kan tyvärr inte rädda alla även om man skulle vilja det.
Jag tänker så här: Tänk på alla djur som du kan rädda/vårda dagligen, hur många sjuka/skadade/gamla djur som du får avliva för att det är det bästa för dem och tänk på hur sällan det är så att det kommer in friska djur som ägarna vill bli av med. Man får ta det problemet och handskas med det på bästa sätt när det kommer och tänka på hur sällan det egentligen uppkommer. Kom ihåg att du aldrig kan bli tvingad att göra något du inte vill göra, tyvärr så innebär ju dock inte din vägran alltid att djuret får leva, men tänk såhär: Om det är till dig djuret kommer så kan du påverka och försöka göra det du tycker är bäst. Lämnar du över det, eller det inte kommer till dig har du inte samma talan. Så brukar jag tänka.
Man kan skriva hur mycket som helst om det här, men jag måste tyvärr fixa med lite annat nu och hoppas att det här var ett någorlunda bra svar :) Om du undrar någonting mer Ellinor, eller någon annan, är det bara att fråga så försöker jag svara :)
Jag jobbade 7-16 och gick bredvid Anna och Kim.
Idag var det väldigt lugnt på operation. Det var bara 4 katt-OHE'er, en Katt-NK, ett åtgärdande av lipom och två tandstensåtgärdanden. Jag fick ta tandstenen ^^ Så nu har jag tagit tandsten på levande djur och inte bara tränat på att ta bort färg från tänderna på döda katter och rävar ;) Dessutom så blev det inget åtgärdande av lipom för den voffsingen fick en litet epilepsi-anfall/kollaps av någon anledning (kanske Plegicilet i Fahrs blandning som den fått som pre-med) och då ville vi inte göra något mer med den. Vi fick istället stabilisera den och lipomen var ju ingenting kritiskt utan det var mer kosmetisk/för att slippa framtida obehag,då de inte var så stora.
Dessutom så var en av katterna som vi kastrerade idag dräktig... Högdräktig! :( Den kunde praktiskt taget ha fött dem istället, så stora var fostren... Jäkla matte där också! Hon hade inte kastrerat sina missar så hon trodde även att det var katten i frågas bror som var pappan... Usch, jag tyckte synd om missen :( Somna högdräktig och vakna helt tom och kastrerad :'(
Jag tänkte även passa på att svara på en fråga som jag fått från Ellinor angående mitt inlägg med Perserna och jag tror antagligen att även detta går under samma kategori?
Det är svårt att bemöta folk som man tycker gör fel i fråga om liv och död. Perserägaren mötte jag aldrig då hon bara lämnade in katten i receptionen :(
Det är ett svårt ämne. Det finns så olika sätt att se på det och det är så olika från fall till fall. Kattungarna idag hade det säkert bättre som ofödda än som inavlade och oönskade katter hos en matte som inte riktigt verkar ta hand om sina nuvarande katter, medan jag tycker att Persern kunde omplacerats istället för att avlivas. Tyvärr så är det djurägarnas beslut och vi kan som typ neka att utföra saker vi tycker är fel, men det är oftast någon annan som gör det istället då. Jag tycker att det optimala ju vore om man tänkte efter före så sådat här slapp hända... Om matten idag hade kastrerat sina katter vid normal ålder och inte när den ena reda var dräktig och typ skulle födda så skulle vi slippa sådana här bekymmer. Om man höll mer koll på sina katter och värderade dem högre skulle detta inte hända. Fick jag bestämma så skulle det inte vara såhär, men nu bestämmer tyvärr inte jag.
Om man ska se det lite krasst så tror jag även att man blir van :( Hemskt att det ska bli så, men tyvärr är det nog sant... Jag tror även man får välja sina fighter. En tjej på jobbet försöker få ägarna att omplacera alla friska katter och hundar till katt-/hundstall istället för att avliva och det tycker jag man ska satsa på. Persern i lördags var frisk, men hade tandsten och tänder som eventuellt behövde dras. Detta är dyrt och täcks ej av försäkringen, vilket skulle göra det svårt att omplacera en sådan katt :(
Så om jag har ett tips på hur man tar sådana människor? Njae, inget praktiskt sådant eftersom jag inte behövt utstå det personligen än. Men jag skulle råda en att ta det lugnt, för är man hetsig/arg så kommer man inte så långt utan då slår ägaren nog bara orden ifrån sig istället. Om man istället ger dem ett alternativ, t.ex. omplacering, och motiverar så tror jag att det fungerar bättre. Detta är dock ett svårt ämne som sagt och man får nog välja sina duster, man kan tyvärr inte rädda alla även om man skulle vilja det.
Jag tänker så här: Tänk på alla djur som du kan rädda/vårda dagligen, hur många sjuka/skadade/gamla djur som du får avliva för att det är det bästa för dem och tänk på hur sällan det är så att det kommer in friska djur som ägarna vill bli av med. Man får ta det problemet och handskas med det på bästa sätt när det kommer och tänka på hur sällan det egentligen uppkommer. Kom ihåg att du aldrig kan bli tvingad att göra något du inte vill göra, tyvärr så innebär ju dock inte din vägran alltid att djuret får leva, men tänk såhär: Om det är till dig djuret kommer så kan du påverka och försöka göra det du tycker är bäst. Lämnar du över det, eller det inte kommer till dig har du inte samma talan. Så brukar jag tänka.
Man kan skriva hur mycket som helst om det här, men jag måste tyvärr fixa med lite annat nu och hoppas att det här var ett någorlunda bra svar :) Om du undrar någonting mer Ellinor, eller någon annan, är det bara att fråga så försöker jag svara :)
Kommentarer
Postat av: Ellinor
Tack för svaret!
Det finns nog inget optimalt sätt att bemöta sådana ägare. Man får bita sig i tungan helt enkelt.
Trackback
