PureClass

Som jag säkert sagt tidigare så känns det som om jag har två små barn just nu.
Två små och söta barn, men otroligt jobbiga och energiska...
Envisa är dem. Fina är dem. Personlighet har dem. Det de inte har är något som säger stopp.
Förutom matte förstås...
Men det är ju alltid extra kul att göra något om matte sagt nej!

Det mest frekvent använda ordet till mina missar för tillfället är nog just "NEJ!" och inget litet mesigt nej utan ett stort fett "NEJ!!!!". Särskilt mitt i natten när de envisas med att försöka få upp mig, mat-tanten, för att få mat.
Jag tyckte dock att mina missar kunde sluta vara så barnsligt envisa och ge sig någon gång, för det känns som om vi utkämpar en aldrig sinande viljornas kamp... Det är svårt att få dem att förstå att matte måttat upp mat efter vikt, ålder och kön och att det är rätt mängd för dem. De vill inte godta den förklaringen, av någon underlig anledning...

Aja. Jag hoppas att de snart växer ifrån detta tjabbel, för jag vill gärna hinna sova någon gång...
Som jag och Anna diskuterade idag, jag är något mer förberedd inför vakna nätter med småbarn, och förhoppningsvis har dessa två småbarn slutat bete sig som skitungar och låtit mig vila upp mig lite tills dess...
Om de inte slutar snart så kanske jag i alla fall får sova till helgen när jag åker hem. De brukar ju sköta sig bättre där. Sedan får jag väl skaffa öronproppar eller något...