Redovisning för Tristan
Då har man redovisat Fallet Labolina för Tristan ^^
Han verkade lite upprymd där ett tag och tjattrade på. Jag tror dock inte det berodde på att han tyckte min redovisning var superintressant utan det var nog mer för att inte fick leka med pennan som låg vid datorn och min telefon som jag tog tid med...
Det kändes bra i alla fall och tog 7 minuter och 48 sekunder ^^ Det känns som om det blir alldeles lagom. Vi har ju 10 minuter på oss, men ska ha "någon minut" till frågor också :)
Då ska man bara öva ännu lite till :) Det har ju blivit några gånger redan, men det skadar ju inte att jobba in sig ordentligt med papper och powerpoint tillsammans så att allt flyter på.
Synd bara att jag vet att jag inte kommer vara lika avslappnad imorgon som när jag står i mitt vardagsrum... Det är ju i alla fall positivt att det blir lättare och lättare med åren, men jag skulle vilja säga åt kroppen att inte reagera längre, för så farligt är det ju egentligen inte, har jag insett. Det kan i vissa fall vara lite kul, om man bara inte var så rädd för att klanta sig...
Aja, jag brukar klara mig i alla fall och oftast går det bättre än man tror. Man är verkligen sin värsta kritiker ;)
Han verkade lite upprymd där ett tag och tjattrade på. Jag tror dock inte det berodde på att han tyckte min redovisning var superintressant utan det var nog mer för att inte fick leka med pennan som låg vid datorn och min telefon som jag tog tid med...
Det kändes bra i alla fall och tog 7 minuter och 48 sekunder ^^ Det känns som om det blir alldeles lagom. Vi har ju 10 minuter på oss, men ska ha "någon minut" till frågor också :)
Då ska man bara öva ännu lite till :) Det har ju blivit några gånger redan, men det skadar ju inte att jobba in sig ordentligt med papper och powerpoint tillsammans så att allt flyter på.
Synd bara att jag vet att jag inte kommer vara lika avslappnad imorgon som när jag står i mitt vardagsrum... Det är ju i alla fall positivt att det blir lättare och lättare med åren, men jag skulle vilja säga åt kroppen att inte reagera längre, för så farligt är det ju egentligen inte, har jag insett. Det kan i vissa fall vara lite kul, om man bara inte var så rädd för att klanta sig...
Aja, jag brukar klara mig i alla fall och oftast går det bättre än man tror. Man är verkligen sin värsta kritiker ;)
Kommentarer
Trackback
