Ångest
Jag har inte skrivit här på ett tag nu då jag varit upptagen med att vara så mycket som möjligt med Levi eftersom han skulle åka till USA idag. Och nu har han åkt...
... och det känns hemskt.
Det känns som om hjärtat gått i tusen bitar flera gånger om. Ju närmre tidpunkten för avresan vi kom desto oftare fick jag panik och ångesten var enorm, tårarna bara rann. Men allra värst var inatt när vi skulle gå och sova och jag visste att när vi vaknade var jag tvungen att säga hej då, och såklart imorse 6.45 då han gick och vi slutligen var tvungen att släppa varandra. 10.20 var ingen hit heller då jag visste att allt var oåterkallerligt eftersom planet lyfte då. Fast oåterkallerligt har det väl egentligen varit sedan biljetterna bokades. Jag ville bara inte inse det utan har försökt att blunda lite...
Så nu har jag 125 dagar med ensamhet att se framemot i höst/vinter. Ingen hand att hålla i min. Ingen värme att krypa uppemot när jag ska sova. Ingen att krama på när det behövs eller att ringa om jag skulle behöva prata.
Och nej, jag vet att det inte är jordens undergång, men det känns så just nu, idag i alla fall. Idag är min sol försvunnen, för den har åkt till USA.
Jag ska försöka underhålla mig bäst jag kan, helt enkelt...
Kommentarer
Postat av: Levi
<3
Trackback
