Saknadens förtvivlande mörker
Ett mörker mörkare än tjära
Svärtar ner min trasade själ
Du gav dig av min kära
Du hade nog hoper av skäl
♥
Ett liv utan dig är en plåga
Större än livet självt
Jag måste med känslorna våga
För att äkta min andra hälft
♥
Snälla, min kära, kom tillbaka
Tillbaka till oss och till mig
Jag kommer över dig vaka
För det är sant, jag älskar ju dig
♥
En smärta värre än allt
Värker i mitt bröst
Du var mitt socker och mitt salt
Jag vill bara höra din röst
♥
Var så snäll och ändra dig, älsklingen min
För mitt livs menings skull
Jag kommer för alltid att vara just din
Jag vill ej längre leka kärlekskull
♥
En annan dikt, på rim, skriven på gymnasiet. Inte riktad till någon utan bara påhittad!
So you know! ;)
Kommentarer
Trackback
